Etikettarkiv: Marcus Sedgwick

Edinburghs bokfestival 2018

Tack och lov att den är slut nu. Roligt som det är med bokfestivalen i Edinburgh, så tar den på krafterna. Mina sju planerade dagar blev till sist fem, utspridda så man nästan hann vila emellan.

Men lite bilder kan jag alltid bjuda på, och börjar med den av Candy Gourlay som jag såg när den blev tagen. Chris Close som ställer ut sina dagliga foton runt Charlotte Square, hade läst på om Candy. Visserligen hennes första bok, men i alla fall, och då ville han klart och tydligt ha en liten Candy som gjorde en high five med en stor Candy.

Candy Gourlay by Chris Close

Vi lyckades inte få foton på alla. Michael Morpurgo har varit sjuk, så gjorde sitt event, men signerade inte böcker efteråt, och därmed blev det inga bilder. Men minnet av hur han sjöng för sin franske illustratör har vi. Och han, Barroux, är fin att titta på, även om han som Dottern sade, var snyggare på avstånd.

Barroux

Frank Cottrell Boyce hade jag inte sett på ett tag, så det var kul att han kom. Rolig är han också. (Det var Frank som var med och skrev inledningen till London-olympiaden, med den fallskärmshoppande drottningen i sällskap med James Bond.)

Frank Cottrell Boyce

Och Philip Pullman är väl aldrig fel. Väntade till dagen före, för att se om de skulle ge mig en biljett till detta utsålda event, och det gjorde de. Och sedan gav jag biljetten till Dottern…

Philip Pullman

Tomi Adeyemi var en helt ny bekantskap; en nigerianska som bor i Kalifornien och som vet precis hur farligt det är att vara svart i dagens USA. Men hon var glad och pigg och mycket rolig, och hon lockade dessutom dit många svarta läsare, vilket tyvärr är lite för ovanligt.

Tomi Adeyemi

Andy Stanton är alltid populär med barnen. De köar länge och väl för hans event och för en signerad bok.

Andy Stanton

Ett verkligt bonus för mig var att få se Chris Riddell i bokhandeln, tillsammans med Marcus Sedgwick och hans nya hästsvans. Det är inte alltid man hinner prata med folk i sådana här sammanhang, men Chris är en gentleman som lägger märke till häxor i bakgrunden.

Chris Riddell and Marcus Sedgwick

De delade bord med Frances Hardinge, som vanligt elegant i hatt.

Frances Hardinge

Och när jag kollade vilka författare jag valt att ha med här, så blev jag irriterad på mig själv för att ha fler män än kvinnor, när det faktiskt är så att det finns fler kvinnliga barnboksförfattare. Så här är Sally Gardner, som alltid är färggrann, och alltid pratar lika intelligent om världen. Och så tackar hon alltid för ens stöd, vilket är trevligt.

Sally Gardner

Och sist, och nästan minst, är Jo Nadin som lyckas vara både damig och lite svärig och som skriver bra böcker. Den där ‘pärlhalsbandslooken’ är inte helt lätt att fixa till.

Jo Nadin

Annonser

Maneter

Man kan ju leka med ord och språk om man vill. Vi är fortfarande i Edinburgh på bokfestivalen. Har sett Marcus Sedgwick två gånger nu. Första gången hade han just anlänt från Sverige där han suttit hela sommaren och skrivit på senaste boken.

Han var solbränd och vacker, vilket var tur, för han hade sovit totalt två timmar före sitt framträdande, tack vare ett visst flygbolag från Irland. Marcus kan ju svenska, så han berättade om de farliga maneterna i de svenska vattnen. Han påstod att jellyfish heter ”maneater” på svenska. Tja, vad kan man säga?

Marcus Sedgwick

Efter så lång period borta från civilisationen hade Marcus en ”bad hair day”, fast det såg rätt snyggt ut, tyckte vi. Han hade t o m rakat sig för att inte skrämma de små barnen. Sedan hade han tagit ett glas vin till lunchen och därpå gått ut och köpt nya boots. Som man gör. Dessa boots hamnade i lervällingen på Charlotte Square efter Dottern skickade ut honom dit för lite fotografering.

Men han var rolig och barnen gillade evenemanget, med lagom läsning och skämt och som avslutning en liten pjäs baserad på böckerna som de fick delta i.

Kiruna-drama

Marcus Sedgwick

”Visste du att han lär sig svenska?” frågade Meg Rosoff, när vi av någon anledning halkat in på ämnet Marcus Sedgwick. Det visste jag förstås inte, men nyfiken som man är var det anledning nog att skriva och fråga varför. Marcus var cool nog att klara av en sådan konstig fråga från en totalt okänd idiot, och var både vänlig och hjälpsam.

Jag har tyvärr inte hunnit läsa så många av Marcus böcker, men Den Bättre Hälften har läst sig igenom en hel del. Tyder nog på att han inte diskar ofta nog. När Revolver dök upp tidigare i år var jag bara tvungen att läsa den. Den såg lite svensk ut, men bortsett från personnamnen i boken var jag inte säker på var det hela utspelar sig. Dags att fråga, igen. Så, Giron i boken är Kiruna. Nu vet ni det.

Historien om Sig är mestadels från 1910, men en tidigare bit av handlingen är från 1899. Sig sitter i en liten kall stuga nära Kiruna, och hans döde pappa ligger stelfrusen på köksbordet. Sigs syster och styvmamma har gett sig av efter hjälp, när det plötsligt dyker upp en ganska skräckinjagande figur som påstår att Sigs pappa var skyldig honom pengar, och nu ska Sig betala.

Den här ganska korta boken utvecklas till en psykologisk thriller för Sig, som vet att pappans revolver finns gömd i stugan, men inte vet riktigt hur han ska agera. Det blir mycket tillbakatänkande på vad hans pappa lärt honom, medan Sig överväger vad han ska göra. Vad är moraliskt försvarbart? Och var är styvmamman och systern?

Mycket spännande bok, med lite oväntade förvecklingar. Och den kunde ju vara en god idé att översätta till svenska.