Tag Archives: Maria Parr

Norsk, norskare, norskast?

Häromdagen läste jag något helt annat, om hur man inte alls bör nämna Aspergers e dyl i vissa sammanhang. Man kan tydligen skylla alltför mycket på något som egentligen inte är relevant i en del fall. Och jag insåg att det var åtminstone delvis rätt.

Men samtidigt kan jag inte komma ifrån det faktum att romaner om folk med Aspergers kan vara viktiga för dem som också har det. Så man kan behöva kunna få reda på det.

Jag har precis läst ut en förbryllande, men jättebra bok, The Unpredictability of Being Human av norska Linni Ingemundsen. Den verkar inte finnas på svenska. Kanske inte ens på norska. Vad vet jag?

En sak jag önskar var att någon hade nämnt vad den handlade om, annat än att det är en norsk 14-årig tjej som har lite svårt att passa in i skolan och t o m i sin familj. Ja, det är ju inte konstigt. Malin är en typisk aspie, men det framgår inte annat än genom vad som händer i boken. Hade jag vetat det, skulle jag läst den långt tidigare. I stället väntade jag mig sk normal tonårsangst.

Och så detta att den är väldigt norsk. Men skriven på engelska. Amerikansk engelska, dessutom. Av någon som verkar vara så norsk man kan bli.

Jag frågade Den Bättre Hälften om man inte borde kunna vänta sig att en bok om Norge skulle vara skriven på brittisk engelska. Det vore ju liksom lite närmare, rent geografiskt. Men han hade antingen ingen åsikt, eller vågade inte säga något.

Men som sagt, bortsett från att jag blev förvirrad av detta, så är boken väldigt bra.

Och det kan man också säga om Astrid the Unstoppable, av Maria Parr, översatt av Guy Puzey. Den är så norsk, och så underbar, på precis det rätta sättet. Som man önskar sig att en barnbok ska vara. Tonje och det hemliga brevet, heter den visst på svenska. Läs den nu!

Om Tonje/Astrid känns mera norsk pga att den är översatt till brittisk engelska vet jag givetvis inte. Men det känns mera rätt.

I alla fall, båda böckerna är väl värda lite tid – mycket tid om det nu ska behövas – för att njuta.

Annonser

Översatt och efterlyst

För några veckor sedan tog jag mig i kragen och efterlyste lite böcker. Det gick sådär. Hyfsat, t o m. Två av tre böcker kom.

Jag hade inte varit säker på om jag skulle be om dem, för två var översatta, från svenska och norska till engelska. Jag borde läsa originalen. Men Andreas Normans De Otrogna ville jag åtminstone läsa på svenska.

Det är ju Sonen som ska, håller på att, översätta den till engelska, och man borde kanske kolla hur den är på svenska först. Jag frågade Andreas vem jag skulle fråga, och den personen i sin tur frågade någon annan. Denna var helt OK med att skicka mig boken, bara hon fick mitt telefonnummer!! Det var lite ovanligt, men varför inte?

Sedan hade jag sett att Sonens kollega Guy Puzey nu har översatt norska Maria Parrs nästa bok, så jag frågade Guy vem jag skulle fråga. Och det gick bra, t o m utan telefonnummer… Astrid the Unstoppable heter den, eller Tonje Glimmerdal på norska. Den ligger nu högt upp på Måste Läsa högen.

Därefter gav jag mig på Frida Nilssons Ishavspirater som nyss kommit ut på engelska, översatt av Peter Graves. Han har precis fått ett pris för sin förra svenska barnbok, The Murderer’s Ape (Mördarens Apa) av Jakob Wegelius, det amerikanska Mildred L Batchelder Award för bästa utländska barnboks-översättning till engelska.

Frågade Peter om vem att fråga, och fick en mejladress till någon i Nya Zeeland, som därför kunde svara meddetsamma på min måndagskväll, för hos henne var det tisdag morgon. Hon i sin tur skickade mig till en kontakt i London, som jag haft att göra med tidigare.

Men några Ice Sea Pirates har jag inte sett till. Och tur är väl det. Man hinner inte hur mycket som helst. Det får bli lite Survival of the Fittest; man läser det som kommer fram.

Kul ändå att hålla kontakten med folk, och att hitta nya kontakter, samt att få reda på att solen sken där i Nya Zeeland.

Två norrmän och en dansk

Det är redan några veckor sedan Sonens nordiska konferens gick av stapeln. Han och några kolleger anordnade en tvådagarskonferens för doktorander och liknande som kunde anmäla sig att komma till universitetet i Edinburgh och prata om sin forskning om vad som helst som hade något med Norden att göra. De fick massor med folk, och på tredje dagen avslutades det hela med några barnboksförfattare som kommit hit för att prata om översättning och annat.

Maria Parr

Det var Maria Parr från Norge, vars bok Waffle Hearts (Vaffelhjarte) nyligen översatts till engelska och som jag precis hade läst. Fantastiskt trevlig bok, i lite lagom Bullerbystil. Maria läste bl a från sin bok, på båda språken. Fastän jag läst den kunde jag inte riktigt förstå när hon läste på nynorsk. Intressant hur stor skillnad det gör.

Harald Rosenløw Eeg, som tydligen är kvarts svensk, pratade om sin hittills oöversatta roman, baserad på en resa på Oslos tunnelbana när Harald såg en övergiven ryggsäck och började fantisera ihop vad som skulle kunna hända. Och strax efter att boken var färdig, så gjorde det det. Hände, alltså, i juli 2011. Så han fick ändra på det lite grann.

Sist men inte minst pratade danska Merete Pryds Helle om vad hon skriver. Efter en del helt ‘normala’ romaner har hon satsat på digitala böcker för barn. Det innebär bl a att hon skriver speciellt för en iPad, och baserar storyn på vad en sådan rent tekniskt kan göra. T ex har Merete en saga där barnet genom att skaka våldsamt på paddan kan få kottar att ramla ner från en tall. (Så klart.) Väldigt intressant faktiskt, för en digitalskeptiker som jag.

I rummet fanns även Marias översättare Guy Puzey med, samt Kari Dickson som förvandlat många nordiska mord till engelskspråkiga mord. Det var en sådan där diskussion man skulle kunna sitta kvar nästan hur länge som helst och lyssna till.

Och så fick vi svensk tårta till. Så skulle det vara lite oftare.