Etikettarkiv: Therese Loreskär

Litteraturfestival Glommen

Den fotbollen, den fotbollen… Vad den ställer till med. En del människor är konstigt nog intresserade av både boll och böcker. Inte jag, givetvis.

Litteraturfestival Glommen

För säkerhets skull bestämde sig den nya Litteraturfestival Glommen att starta sitt första år en timme tidigare. Det var säkert klokt, och den Bättre Hälften och jag anlände alltså till en full lokal med 25 författare och en massa böcker och dessutom hugade bokfans som handlade böcker. Det är alltid ett gott tecken när man inte kan parkera bilen.

Jo Salmson

Första rummet i Glommens Bygdegård bjöd på barnboksförfattare och nästa stora sal hade de ‘vuxna’ böckerna. Bland de förra fanns Ingrid Magnusson Rading, Therese Loreskär och Jo Salmson. De ‘lite äldre’ bestod bl a av Christina Larsson, Torbjörn Johansson och Anne-Marie Schjetlein.

Erika Widell Svernström, Therese Loreskär och Johan Rockbäck

Ulrika Larsson

Ulrika Larsson från Akademibokhandeln, dvs fd Larssons Bokhandel, inledde med att prata om alla de närvarande och att ge lite korta utdrag om vad böckerna handlar om. Tydligen går det efter ett tag lätt att sätta fel karaktärer i fel bok, så att säga, och hon tyckte det kändes bra att de flög runt lite i varandras historier.

Flera av författarna har levt ett tidigare liv på Hallandsposten, och av ‘kriminalarna’ blev Ulrika inspirerad av att åka till Hudiksvall. Jag noterade att traktens superkändis Lars Kepler inte var närvarande, men folk mördar rätt bra däromkring i alla fall.

Efter Ulrikas tal hade två av författarna boksläpp, och jag hörde åtminstone en champagne-kork som flög. Eller var det päroncidern som hetsat upp sig i värmen?

Själv höll jag mig till te med hembakta kakor och bullar ute på verandan, med fantastiskt utsikt över Kattegatt. Te, skugga och lagom vindar gjorde det perfekt. Lite senare när den Bättre Hälften hade hittats i skuggan bakom en buske på stranden, fick han lite kaffe, och vi tittade på medan arrangörerna för festivalen intervjuades ute på gräset.

Glommen

Vi skulle nog tagit med oss badkläder. Det är inte alla bokfestivaler som kan erbjuda egen strand. Med solsken.

Annonser

Festival eller mässa?

Ja, är det någon skillnad? Inte vet jag. Antagligen inte.

Jag övervägde faktiskt att ha min egen bokfestival ett tag. Tyckte det kunde vara ett bra sätt att få göra saker precis så som jag ville ha det. Att få dit (hit) just de författare jag tycker skulle passa bäst. Det är förmodligen så de flesta festivaler föds.

Och det är givetvis en massa jobb med det, och det är anledning nog att inte sätta igång. Jag gick mera matvägen, till slut. I Stockport började jag föreslå en gemensam middag för författarna kvällen före bokprisutdelning i Salford (kranskommun nära Stockport). Men bara de som kom och bara på restaurang, och belöningen för att jag tussade ihop ibland helt främmande författare med varandra, var att jag fick sitta med på ett hörn.

För det är ju det man vill.

Nu i sommar kom jag med nästa vanvettiga idé. Nja, idén kom för rätt länge sedan, men det hela förverkligades en dag i juni. Efter två familjekalas på tre veckor, var jag så i farten att ett kalas till borde gå bra, och i femte veckan, s a s, hade jag – en del – av Skottlands barnboksförfattare i min trädgård. Enbart spinnsidan. Man skvallrar så mycket bättre utan pojkarna, och dessutom var det ett sätt att inte få fler än man har stolar till och orkar laga mat till.

J K Rowling kunde inte komma. Och inte en del andra heller. Men en förvånansvärt stor del av de inbjudna kom, och det var hemskt. Roligt, alltså. Det blev – nästan – tretton vid bordet, vilket innebar att varje gång någon reste på sig fick någon annan stå upp också. Allt för att vi skulle överleva, eftersom min right-hand-woman, Helen Grant, är skrockfull.

Hemma hos bokhäxan

Det var avkopplande för alla att bara sitta och äta och prata, utan att de skulle stå inför en publik om fem minuter, eller ta emot ett pris. Jag kände i stort sett alla förut, men var extra stolt över att en känd och ansedd bilderboksillustratör som bor flera timmars tågresa härifrån och som aldrig hört talas om mig förut, kom ända från Inverness-trakten för att äta lunch. Jag var inte den enda där som blev lite bländad. (Denna trevliga dam har nu erbjudit Den Bättre Hälften en sängplats när han når hennes trakter på sin ‘vandra genom hela Skottland-vandring.)

I alla fall, det här var ingen mässa. Eller festival. Bara lunch. Dvs, ingen publik.

Nästa gång, om det blir en nästa gång, skippar jag smörgåstårtan. Den begrep ingen sig på. Och bland dem som inte kunde komma, finns det redan önskemål om repris.

The bottles

Ja, jag började det här eftersom Haverdal nu har sin egen bokmässa. Man kan tycka att det är en alltför liten plats att ha det. Men det är ju större än min trädgård. Var med i fjol när det började, men var inte på plats i förra veckan för returmatchen. Therese Loreskär som nyligen flyttat tillbaka till Haverdal från Cambridge är den som håller i trådarna, tillsammans med campingplatsen samt en bokhandel i stan.

Jag önskar dem lycka i framtiden, och hoppas kunna vara med igen. Small is beautiful.

Bloggdrottningen

Den var riktigt rolig, och trevlig, boken Bloggdrottningen, av Therese Loreskär. Jag läser ytterst sällan svenska böcker, och oftast inte vuxenböcker. Framförallt läser jag inte böcker som påstår att vi bloggare ljuger oss till vår framgång. 😉

Man kan väl skarva en liten gnutta kanske. Glömma bort att nämna någon tråkig detalj från vardagslivet, men en bluff är jag verkligen inte. Det är däremot Bloggdrottningen, som bloggar om ett hälsosamt liv med vettig mat och mycket motion. Hon äter kakor och slutar jogga efter två minuter för det är så jobbigt, och det kan jag identifiera mig med. Men det är lättare att blogga om det, tycker jag.

Therese Loreskär, Bloggdrottningen

Efter att ha sprungit på Thereses bok för ett par år sedan och läst om henne i vår gemensamma svenska lokaltidning Hallandsposten, ‘glömde’ jag bort henne tills en dag i förra veckan. Vi semestrar båda på bästkusten just nu och hamnade på samma bokdag på den näraliggande campingplatsen; Therese som författare, och jag som, ja, som en bloggdrottning fast i häxform.

Vi pratade lite så där som man gör, speciellt eftersom Therese numera bor i Cambridge. Och innan jag gick stack hon ett ex av Bloggdrottningen i mina händer.

Och, ja. Jag kan ju inte säga att jag tycker bloggdrottningens uppförande är OK. Det är det inte. Men det är rätt roligt. Hon småljuger sig igenom sina dagar, äter gott och rör inte direkt på sig. Hon smyger in på olika ställen och fotograferar mer lögner, som hon sprider ut över dagarna på sin blogg. Hon Photoshoppar sina bilder. Hennes man verkar vara en bra pappa till deras barn, och han ställer verkligen upp för henne. Men är deras äktenskap så bra då?

Sedan fantiserar hon både ihop en vänskap med en atletisk, amerikansk superkändis, samt småflirtar på nätet med en av sina regelbundna läsare. Inte undra på att en journalist är säker på att Bloggdrottningen är en stor bluff, som måste avslöjas.

Det är inte helt säkert att läsaren kan gissa hur det ska gå.

(Och jag måste påpeka att de flesta av oss tjänar inga pengar alls på att blogga, vare sig det är ljug eller inte. Men givetvis kan jag stå upp och ner så där som hon gör på bokomslaget…)