Första gången jag hörde talas om Stephen Booth visste jag inte vem han var. Och jag bättrade inte precis på situationen genom att inte gå till bokhandeln där han var och pratade om sina deckare. Men sedan stötte jag på någon som hade gått dit och frågade vad hon tyckte. ‘Creepy’ sade hon. T o m hans fru hade vid ett tillfälle undrat om han var the Yorkshire Ripper…
Det får ju en att fundera.
Böckerna saknade jag däremot inte alls. Fick den första två eller tre gånger om, och det hela blev lite av en sorglustig cirkus, som jag inte ska gå in på här. Så fick jag den andra också, och båda var signerade. Köpte två till, och sedan hittade Dottern den femte i välgörenhetsaffären här hemma, och den onda cirkeln tog slut.
Det var inte det enda som tog slut. Jag läste ut femman när jag träffade Stephen för fyra år sedan när vi båda var på Crimefest i Bristol. Sedan har jag inte ‘hunnit’ läsa den sjätte boken som suttit här och väntat och väntat.
Men jag fick mig en intervju med Stephen, och det var trevligt så.
Därefter har jag misslyckats med att gå på ett enda evenemang som han varit på, och det är svagt, eftersom han inte bor så långt bort. Men nu har den onda cirkeln också brutits. Jag såg att han skulle vara med på en liten endags bokfestival, ca en halvtimmes bilresa ‘upp i bergen.’ Så i söndags tog jag Den Bättre Hälften och åkte.
Det var en trevlig liten festival, fastän det regnade. Lyssnade på Philip Caveney, om hans nyaste biograf-bok, och sedan var det dags för Stephen. Vi hade inte kommit längst. Den bedriften stod hans fan från Australien för.
Innan Stephen gick in för att hålla låda, stod han ute i regnet och samlade sig, så jag troppade ut på trottoaren och pratade med honom en stund. Vi pratade bl a om de svenska översättningarna av hans böcker. Sverige kommer ofelbart först varje gång han har en ny bok ute. Och det är ju roligt.
Jag berättade för honom att jag nyligen kommit i kontakt med Häxmoderns väninnas son, som jag inte sett på 40 år, men som hade hittat till bloggen och läst om Stephen, vars böcker han gillar.
Stephen har hört om mycket konstigt som fansen gör eller tror. Han berättade om gruppen med norrmän som absolut skulle bo på samma hotell som en av hans mördare, när de gjorde en Stephen Booth-tur i the Peak District. En del fans blir saliga bara av att stå i samma telefonkiosk som detektiven. Och de var nog inte ens från Norge…
Jag blev så pigg på fler böcker att jag köpte en till, fastän sexan inte är avklarad. Men med nummer tolv alldeles strax i en bokhandel nära mig, gäller det att lägga på ett kol.
Vi skvallrade lite om den av Mrs Thatchers ministrar som varit på bokfestivalen tidigare samma dag och pratat. Och sedan dök hon upp med en kommentar på Bookwitch. Ach. Man får väl känna sig halvt hedrad. Liksom. Kanske.
Och inte är Stephen creepy, inte. Normal typ, som bara mördar folk i det vackra landskapet. Han gillar kontrasterna mellan the White Peak och the Dark Peak.
Bookwitch på svenska 