Eller ‘in the pink’ som ni väl säger i Sverige.
Bortsett från att jag var i London nyligen, där jag låtsades vara expert på svensk litteratur och översättningar och dylikt, så läser jag tyvärr inte så mycket svenskt.
Jo, inredningstidningar, förstås. Jag är fortfarande helt galen i dessa vackra magasin om interiörer och life styles. Ju ‘stilrenare’ desto bättre. Jag blir vansinning på ordet stilren. Och när folk börjar addera kuddar (t ex) till sina soffor, så vill jag bara räkna, ett, två, tre, osv. När det ju inte är vad de menar.
Det kunde vara dags att inte låna hela meningar från engelska språket, för det låter så fånigt.
Det skära, undrar ni. Ja, en tidskrift* publicerade ett läsarbrev, som bad dem att inte göra tidningen så svårläst med text mot orolig bakgrund. (Och då antagligen inte för att det ser fult ut, utan att det gör det hopplöst att läsa för en del människor.) Och sedan lade hon till ‘allt mot rosa bakgrund.’ (Där gissar jag vit text, speciellt, mot rosa.)
Svaret var bland det mest cyniska jag sett. Gullig ton, och de ‘ska absolut tänka mer på läsbarheten. Rosa gillar vi ju, men…’ Och det ser väl OK ut, om det inte varit för att hela härligheten var tryckt på rosa bakgrund. Med läsarens namn i en mörkare rosa.
Visst, jag gillar också rosa. Men producerar man en vara som ska läsas, vore det onekligen bra om själva läsandet gjordes lätt att göra. Sedan kan man ha rosa all over the place, om man vill. Den svarta texten skulle kunna få vit bakgrund, och hela alltihopa kunde placeras som en ruta inne i ett rosa område, om nu det ska vara så skärt överallt.
Det finns mycket jag gillar, men det innebär inte att jag har det överallt eller hela tiden. Tårta, t ex, är direkt onyttigt. Och favoritfärgen lila skulle jag inte drömma om att ha i inredning. Vissa saker passar inte, och man kan få för mycket av det goda.
*Härligt Hemma, var det för den som undrar.
Bookwitch på svenska 