I köket

Föralldel. Jag har också ett relativt nytt kök, när jag tänker efter.

Har tänkt rätt länge på att jag skulle kunna blogga om författares kök jag besökt. Numera tycks det vara så att om man går hem till någon, så sitter man i köket. I alla bättre interiörtidningar är ju köket hemmets mittpunkt och allt det där.

Men sedan började jag tänka på dessa författarkök jag sett och insåg att många har hunnit bytas ut och är ‘inte längre som förut,’ som sångtexten gick. Tror jag. Alltså var det inte mycket idé med min idé, så att säga.

En del av köken har jag besökt två gånger. Dvs jag har sett både före och efter.

Sedan flyttar folk också, och då blir det ytterligare nya kök.

Vi fick besök av en författare i veckan som gått. Den Bättre Hälften skulle ge henne ett handtag med hennes nya blogg som hade lite inredningsproblem, med bilder som inte satt där de skulle, och texter som inte riktigt ville sig. Vi satte oss inte precis i köket, men däremot i det nya rummet där matbordet står, och där man kan breda ut flera datorer sida vid sida.

Och jag satt och tänkte på denna författares kök, som var mycket hemtrevligt, med god mat och extremt fina scones och så. (Detta gjorde att jag kunde då rakt inte bjuda på scones, för mina är inte det minsta i samma klass som hennes. Efter mycken våndan bidde det semlor, och som tur var smakade de riktigt bra, och bullarna blev inte små stenhårda saker. Detta har hänt ibland.)

Nu har hon också fått sig ett nytt kök, så nu vet jag inte hur det ser ut. Tydligen var det jordgolv i skåpet under diskbänken, och enligt henne var det inte alls så fint som jag hade tyckt.

Men tack och lov finns det folk som håller på det gamla! I lördagens Guardian Weekend hade någon gjort hemma-hos reportage hos Judith Kerr. Och hon har minsann inget nytt! Det är samma kök som funnits där i över femtio år. Och vid det här laget har det blivit så retro att det är inne igen. Fast det bryr sig Judith inte om. Dessutom finns köket förevigat i The Tiger Who Came to Tea.