Dr Finlay och jag

”Ser ut som om det bara blir du och jag” mumlade jag till Dr Finlay. Och det var ju inte precis vad man hade tänkt sig. När jag såg att David Rintoul (som spelade Dr Finlay i den senaste teveserien) skulle läsa från Doctor Finlay’s Casebook ville jag gå och höra på. Fick min biljett, och noterade att det tycktes sitta tanter och köa utanför en timme före.

Så var det Davids tur att stå framför pressfotograferna, och det var då han och jag konstaterade att vi var ensamma där. Liksom. Han tittade på den tjocka kärringen med den pyttelilla kameran, tills de lyckades leta fram en ”riktig” fotograf. En. Så vi plåtade och stod i, men för min del blev det inte bra bilder, tyvärr.

Läsningen var toppen, och det var fullsatt med äldre damer. David läste i sitt anletes svett och alla älskade det. Jag också. Kände att jag eventuellt borde läsa mer av A J Cronin, men det låter som om hans böcker knappt finns att köpa längre.

För min lilla tête à tête med David hade jag varit tvungen att ge upp Cathy Cassidys evenemang i ett tält fullt av småflickor. Det var ju synd, men kunde inte hjälpas. Hann äta lunch med grannen hemifrån och stack sedan till Alex Scarrows signering i bokhandeln. Han var populär med rejält lång kö.

Onsdagen fick jag köpa en biljett för första gången, för jag ville absolut se Debi Gliori ”in action” i ett tält fullt av småbarn som skulle lära sig rita sälar och kaniner. Hängde sedan i bokhandeln igen, men Debi signerade och ritade i barnens böcker i två timmar, så jag kände sedan att det sista hon ville efter det var att ha en häxa efter sig. Pratade däremot med Theresa Breslin som också virvlade runt i bokaffären.

I år fick vi en fotostund med Louise Rennison, som såg sexig ut, och hade ny hårfärg. Efter henne var det Michael Rosens tur, och han spelade pajas som han så ofta gör. Han deklamerade poesi för fotograferna medan de höll på. Hans show var utsåld, men jag kom långt fram i hans signeringskö, innan jag kutade vidare till fotochans med Martin Bell. Martin är BBC-reportern som ställde upp till parlamenstval för att visa att man kan vara oberoende och anständig och parlamentsledamot. Efter en period slutade han, eftersom han bara ville visa att det var möjligt. Numera är han mest känd för sin vita kostym.